döden... ett paradis eller en skräck?

igår satt jag och några kompisar till mig på ett café på stan och vi kom in på samtalsämnet döden, inte precis ett "roligt" eller uppiggande samtal att snacka om när man knappt sett varandra på 2 månader, men där satt vi och snackade om döden...

jag är Kristen och tror att jag kommer till himmelen och till Gud och kommer vara där i alla evighet när jag dött, men det är skrämmande för mig, för tro det eller ej så älskar jag verkligen den här fina jorden vi bor på och vill verkligen inte lämna den. jag önska på sätt och viss att jag trodde på på nytt födsel, att när man dör hamnar i en ny kropp och börjar ett nytt liv på den här jorden, men hur mycket jag en vill tro på det så kan jag inte tro på det, för jag är så inne i den tron jag har, och jag vet att när jag dör så kommer jag inte tillbaka till denna jord som gud har gett oss, utan jag kommer komma till paradiset hos Gud. min kompis som jag satt och snackade med, tror inte på nått speciellt, eller hon tillhör ingen religion ifall man säger så, nått speciellt tror hon ju på. så vi hade därför ett intressant samtalsämne om vad vi tyckte om döden och båda konstaterade att vi är rädda för döden, men oxå att vi tror att släcktingar och nära vänner "skyddaren" här på jorden under tiden vi lever kvar här, jag tror att det är guds änglar, och hon tror att det är avlidna nära som är typ "änglar" som hjälper oss. jag tror att tex min farmor finns här och hjälper mig genom svåra tider men oxå på att det är guds änglar som hjälper mig och bär mig när de blir för tungt. men även fast jag tror på paradiset och allt så är jag rädd för att dö, jag vill leva på jorden här, jag tycker om jorden och mitt liv, även fast det är grymt jobbigt ibland så vill jag leva kvar här och ta mig igenom det.

det jag har börjat tänka på väldigt mycket nu också är att när man ska lämna en person, alltså typ när man gå hemifrån, så kanske det är sista gången jag får se de/dem personer/na, jag skulle kunna dö under tiden, de skulle kunna dö vad som helst kan hända, man vet ju aldrig när det är ens tur att "gå vidare", förhoppningsviss när detta händer så känner man ändå frid, och att det är okej att lämna jorden nu, att gå in i det vita ljuset.

vad tror du på? är du rädd för döden? ifall du vill får du gärna svara och dela med dig av din åsikt och religion.



I've been to the year 3000
Not much has changed but they lived underwater
And your great-great-great grandaughter Is doing fine (doing fine)
He took me to the future in the Flux thing
And I saw everything Boy bands, and another one, and another And another one
Girls there with round hair like Star Wars
Float above the floor
We drove around in a time machine
Like the one in the film I've seen Yeah.. he said

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0